Teknikens revolution

Jag växte upp på 80 talet utan internet med dess möjligheter. Tekniken var inte som den är idag. Utanför vårt köksfönster stod grannens gröna folkvagn. Idag står det inga gamla bilar på uppfarterna.

Min bror och hans sambo går i väntans tider. Väldigt snart kommer det alltså en liten knotte i familjen och det ska bli himla mysigt. När jag häromdagen tittade runt på lite bäbiskläder så började jag fundera lite på den otroliga skillnaden att växa upp nu mot då jag växte upp. Det jag syftar på är tekniken. När man tänker på det så är skillnaderna enorma. När jag växte upp var det inte på tal om några mobiltelefoner. Jag och mina kompisar hade kontakt via den fasta telefonen, som till en början hade den här nummerskivan som det tog en evighet att slå numret med. Det var häftigt när den hypermoderna telefonen med knappar kom. Idag har säkert 98% av Sveriges befolkning med mobiltelefon med smartfunktion. När mitt brorsbarn fyller två kan han/hon antagligen hjärtrösta själv på mellon.

Datorn jag sitter och skriver på just nu är en väldigt lätt och tunn bärbar Mac med alldeles för mycket funktioner och finesser. Den första datorn mina föräldrar satte i vårt hem var en IBM som pappa köpte begagnad av någon, undra om det var efter en annons i tidningen? Jag har inga direkta minnen om vad jag använde den datorn till mer än att jag satt på paint och skrev lite, bara för att det var kul trycka på tangentbordet. Tänker att jag lite senare även använde ICQ på den, minns ni denna chatt när den kom, helt otroligt:)

Hen kommer födas in i en värld där onlinespel och sociala medier är de ställen man umgås och träffar kompisar. Dens två storebrorsor kommer gladeligen gå med på en barnvagnspromenad om de får passa på att kolla efter pokemons. Virtuella varelser som dyker upp i någon slags virtuell verklig värld. Mitt första spel handlade om en kula som åkte mellan två streck som man flyttade upp och ner för att stanna denna kula, kanske hette det Pong, minns inte.

Det var inte längesedan vi faktiskt var och hyrde våra videokasetter. Det var en riktigt höjdpunkt när jag växte upp då vi till helgen åkte ner till GVG i Växjö och hyrde film. Videon lånade vi till en början från pappas jobb, de var väldigt dyra att köpa. Med max fyra timmars speltid hade man ju också möjlighet att banda avsnitt man missade på TV:n.

Jag tycker det här är rätt roligt och jag njuter verkligen av alla de framsteg som gjorts inom teknik och IT de senaste 30 åren. För oss som växte upp med två statliga TV kanaler och en tjock telefonkatalog så har saker och ting förändrats ganska radikalt. Mitt ofödda brorsbarn föds in i en teknikrevolution och kommer ju såklart inte uppskatta alla dessa framsteg eftersom han/hon inte har något att jämföra med. Den stora frågan är dock hur det kommer se ut om 30 år, vilka framsteg har gjorts då? Antagligen kör vi inte bilarna själva, undra om de ens har hjul…

om 30 år går jag i pension… och med det säger jag tack och hej för ikväll.

 

 

Nu swipar vi på instagram

För oss som älskar instagram så är det alltid lite spännande varje gång de släpper nya uppdateringar. Denna gången handlar det om att man nu kan dela upp till 10 bilder och filmer i ett inlägg. Med detta hoppas jag på mindre collage med minibilder där man får zooma för att ens kunna se något.

När vi ska uppdatera vårt flöde finns det nu en ny ikon där man kan välja flera bilder eller filmer. Det går att ändra ordningen på bilderna och vi kan även lägga på filter på enstaka bilder eller samma på alla. Om någon lagt in flera bilder syns det små pluttar under bilden, den första blå, se bilden nedan. Då är det bara att swipa!!

Lycka till med swipandet:)

En skärmdump från instagrams egna konto där de presenterar uppdateringen. Antalet gillarmarkeringar… wow!

 

Barnen och nätet

Då skolor valt att ingå i Lajks process att certifiera sig som en nättrygg skola så är det ett ganska ingående arbete som påbörjar, både från vårt håll och skolans håll. Bland annat så får elever i årskurs 3 och 5 svara på en enkät om just internet och vad internet är för dem. Just i årskurs 3 skiljer det sig väldigt mycket åt. Många är väldigt medvetna och en del är ganska oförstörda. Bilden visar så mycket tycker jag. En elev i årskurs 3 skriver ett svar till en ja/nej fråga som handlar om källkritik. Eleven svarar ”jag är aldrig inne på nätet, förutom youtube och google”…

För mig symboliserar detta en digital värld som är oerhört verklig för våra barn och unga. För de yngsta finns det ingen linje mellan de olika världarna och för att det inte naturligt pratas om det i tidig ålder så har man generellt ingen kunskap om att det handlar om internet och vad det innebär.

Jag har förstått från ett flertal pedagoger att det tar emot att börja prata om detta i tidig ålder. Deras uppfattning är att de fortfarande är så små och oförstörda. Tanken är väl att man inte vill skrämmas för det som känns otäckt. I väldigt tidig ålder pratar man med sina barn om att de inte ska prata med främlingar som kontaktar dem på gatan, eller följa med någon hem som de inte känner. DET pratar man om fastän att de nog är ganska oförstörda vad gäller de riskerna också.

Pratar man inte med barn om vad som kan hända och hur de ska hantera det så får vi inget tillbaka från dem när något uppstår. För att vägleda och förbereda behöver man inte skrämma.

Stolt över mig själv

För flera veckor sedan lovade jag Oscar att han och jag skulle spela Minecraft. Han har inte glömt bort det och ett flertal gånger har han påmint mig. Jag är inte särskilt intresserad men samvetet gnager och jag vet jag borde (måste) spela med honom.

Så ikväll kom det igen ”mamma kommer du ihåg att du sagt att du vill jag ska lära dig spela minecraft?”… Ikväll fick det bli och han blev så himla glad.

Vi satte oss i soffan och jag fick den ena handkontrollen. Han var så himla go och mysig och på ett VÄLDIGT pedagogiskt vis (eftersom jag hade noll koll) förklarade han vilka av de 10 knapparna och reglagen jag skulle använda för de olika funktionerna. Gamla hederliga super Mario på nintendo för 100 år sedan, det var grejer det.

Det är så här det ser ut. Man är inne i olika världar. Jag fick välja på Grekland och Kina, jag valde Grekland. Sedan delades skärmen på två och han och jag var i samma värld. Sedan var det bara att sätta igång. Det går ut på att bygga. Man kan sätta dit block och man kan hugga bort block. Bygga hus och fixa ingredienser (som Oscar kallade det) till huset. Han hjälpte mig få dit ”ingredienserna” och särskilt sängen för helt plötsligt skulle man sova för då blev det mörkt. Vid ett tillfälle hamnade vi på samma ställe och då provade jag att hugga på honom, bara för att se vad som hände och hans reaktion. Men hans gubbe bara hoppade till lite och Oscar bara ryckte på axlarna och förklarade att man inte har något liv, man kan inte göra något mot varandra.

Det var så här det var, så mycket mer hände inte. Oscar tycker det är superkul och jag tyckte det var dödstrist. Det sade jag inte till honom såklart. Dock glad jag tog mig tid, betyder verkligen mycket för Oscar. Lite som supermom i hans ögon dessa tillfällen:). Jag tackade honom för att han visat mig och kunde konstatera att jag än så länge kan vara lugn. Minecraft på denna nivån är väldigt oskyldigt.

Äntligen fredag

Det är mellotider och särskilt här i Växjö, här är det feber. Själv lyssnar jag just nu på Claes-Göran Hederströms det börjar verka kärlek banne mig från 1968. Alltså den stilen, helt underbart!! Ann-Christine Bärnstens plocka körsbär från 1975 är ju också en riktig goding. Tänk vilken skillnad på melodifestivalen då och nu, kläder, teknik, musik. Men fantastiskt roligt roa sig med att titta på gamla dängor. Jag är ju lite av en schlagernörd, det erkänner jag. Åtskilliga schlagers har jag dansat till på alla de lagfester vi hade med innebandyn. Det var dans på borden och det var endast schlager som gällde. Gud så roligt det var. Glada härliga tjejer, saknar verkligen den tiden.

Nu är det äntligen fredag och det har varit en händelserik vecka. Kungsmadskolan, i Växjö, har haft en temavecka som de kallar ”feel good”. Där var jag inbjuden att föreläsa för samtliga ettor, ca 400 st, samt föräldrar och pedagoger. Elevhälsan hade gjort ett fantastiskt jobb med att få ut budskapet till eleverna på skolan. I slutändan handlar det ju om att de ska må bra och känna sig trygga. Förutom min närvaro så var även ångestpodden där och föreläste om psykisk ohälsa. By the way 🙂 Lyssna här på avsnitt 56 i ångestpodden där jag gästar Ida och Sofie och pratar om sexuella övergrepp på nätet. Väldigt bra om jag får säga det själv *blink blink*

Då jag hade avslutat uppdraget på Kungsmad med en fullsatt föreläsning för personalen så var det ”ledarträff” med fotbollen på stars n stripes. Med god mat och dryck, framför ett lakers som spöade Skellefteå, så planerades det ena efter det andra. Efter det tredje glaset tror jag planerna hade gått till att ha nästa ledarträff på Mallis… Då var det dags att dra sig hemåt:)

En del av ledarstaben för HAIFS p09

Med detta önskar jag en trevlig helg!

Oscars spel

Jag har tidigare berättat om Oscars stora intresse för spel. Han älskar det verkligen och absolut nöjdast är han då han får spendera lite tid vid sitt playstation eller mobil och padda.

Jag lär ut till föräldrar att vi som föräldrar måste vara där. Även om de spelar, förhållandevis oskyldiga, spel så måste vi vara där. Vi måste sätta oss in i hur spelen fungerar och om det är online-funktion (dvs man kan spela med andra användare).

Nu ska jag leva som jag lär. Jag tillhör en av dem som inte hängde med i pokemon svängen när den kom. Oscar tycker det är fantastiskt kul och när vi tog en promenad till syrrans förskola sist så ställde jag massa frågor och han fick förklara. Han tycker det är roligt att få förklara för mig som inte vet, något som han är expert i. Jag hängde ju långt ifrån med i alla termer och förklaringar men jag fick ändå en ganska klar bild. Jag ställde lite försiktigt frågan om det gick att skriva meddelande till andra som spelade. På det svarade han ”nej” och jag lämnade det därhän. Grejen är ju att det nu finns en chat som man kan ladda ner och använda ihop med pokemon go. Gochat heter den. Den gör pokemon go roligare står det i reklamen. Har barnen denna ska man definitivt lära sig mer om den och följa med i hur barnen använder den i kontakten med andra.

 

Oscar letar pokemons

Utöver pokemon är det mycket FIFA och NHL. Dessa har jag suttit och spelat med honom och fått mig en rejäl omgång. Jag hänger inte alls med i hans tempo med finter, skott och rörelsemoment. Men det är ganska kul och det känns ganska oskyldigt. Sen kan man ju fundera lite huruvida det är rätt att låta en 7 åring sitta vid NHL spelet och framkalla ett slagsmål bara för att det är roligt. En dialog om skillnaden mellan spel och verklighet och mellan idrott och verklighet. Jag vet inte vad som är rätt men bara man pratar om det.

Han håller på med ett spel som heter Minecraft. Oerhört populärt. Oscar fick det i julklapp och han spelar det på playstation men det finns anpassat för de flesta enheter. I det här spelet kan man, med hjälp av block, skapa olika världar. Jag har inte spelat det än men han fick visa mig och då hade han byggt ett hus med tillhörande brygga utanför där han hade satt en båt. Sedan inne i huset hade han byggt möbler och inrett det så som han kände för. Jag visste sedan innan att det finns en online funktion på minecraft men den funktionen har Ronny stängt av. Tror inte Oscar ens vet om den möjligheten och så får det vara ett tag till.

Jag hittade den här sidan där man kan lära sig allt om minecraft, perfekt som förälder. Just det här om att starta upp en minecraft-server och låta andra ansluta så man kan spela tillsammans, låter som överkurs men ack så viktigt.

Lycka till i speldjungeln:)

Barnmisshandel

Barn är oerhört lojala mot sina föräldrar. Blir man slagen hemma så är det en hemlighet man bär på utan att dela den med någon. I många fall, tack och lov, blir hemligheten för stor att bära. Barnen berättar och då är det oftast på förskola och skola som det kommer fram. Skola och förskola har då en skyldighet att anmäla det vidare till socialtjänsten. Socialtjänsten har i sin tur ingen lagstadgad skyldighet att anmäla det till polisen men det är via dem de flesta ärenden kommer till polisens kännedom.

Ett barnförhör måste, enligt högsta domstolen, uppfylla ett visst antal kriterier. Det ska vara en fri och sammanhängande berättelse. Den ska anses trovärdig och all information om själva brottet ska komma från barnet. Förhörsledarens roll är att vägleda barnet till denna berättelse med öppna frågor. Som ni förstår ställer detta höga krav på både barnet och förhörsledaren. Tänk er själva att som barn komma till polisen och inför en helt främmande person berätta om hur man har det hemma, att hela tiden fundera på vad som kommer hända med mamma/pappa om jag berättar. Det är förhörsledaren jobb att få dem och bortse från detta och få dem berätta sin fria och trovärdiga berättelse. Det är svårt för en 14 åring, då kan ni tänka er hur det är för en 5 åring.

Polisens barnutredare som håller dessa förhör är fantastiskt duktiga. Det säger jag inte bara för att jag själv har en bakgrund inom detta. Trots hög kompetens så är det, enligt brå endast ca 10% av alla barnärenden leder till en fällande dom. Detta pga att det krävs så mycket för att det skall ställas utom allt rimligt tvivel att det är på det sätt som barnet berättar om. Får man den perfekta berättelse från ett barn så krävs det alltid ytterligare bevisning. Helst ska barnet ha berättat om det för någon, tex en vuxen på skolan. Ännu hellre dokumenterade eller att någon iakttagit skador på barnet. Helst ska ju någon ha sett händelsen och det är såklart väldigt ovanligt då de flesta av dessa händelser sker inom husets fyra väggar.

Anledningen till att jag tog upp detta nu var pga en artikel under gårdagen i Smålandsposten. En politiker hade friats från barnmisshandel (jag citerar vad som står i artikeln)  ”tingsrätten gör bedömningen att pojken är trovärdig i sitt vittnesmål och att hans berättelse delvis styrks av en vuxen på barnets skola. Men enligt tingsrätten krävs robust stödbevisning för en fällande dom”.

Stackars stackars barn…

Länsförsäkring Kronoberg stöttar vår certifiering

Igår var det minst sagt en händelserik dag. På självaste safer internet day offentliggjorde vi vårt samarbete med Länsförsäkring Kronoberg. Ett treårsavtal där de varje år kommer gå in och stötta ett visst antal skolor i länet som är motiverade till ett arbete för att bli en certifierad nättrygg skola.
Detta är fantastiskt kul. Vi har insett vikten av att få in en pålitlig aktör som kan ge skolorna en helt annan möjlighet att jobba kring detta viktiga ämne. Länsförsäkring kronoberg värnar om att barn och ungdomar ska ha en trygg miljö i hemmet, skolan och på nätet.

Väldigt roligt, lite komiskt, är att Hovshagaskolan i Växjö är först ut. Hovshagaskolan som ju är min skola. Där gick jag mina sex första skolår vilket gjorde det extra roligt och inspirerande då jag igår fick stå framför fantastiskt engagerade föräldrar i en fullsatt matsal. Dessa föräldrar har tidigare visat intresse av att lära sig mer om barnens internetanvändning så därför var det extra roligt att få presentera detta för dem och introducera dem för vår utbildningsportal som de kommer få tillgång till. Denna portal blir ett verktyg för både barnen, pedagogerna och föräldrarna, sen är det upp till dem vad de vill göra med det. Vi ger dem möjligheten till insikt.

En bra och viktig nyhet. Det tyckte också p4kronoberg som var ute på skolan och intervjuade Rebecka Tranvik Truedsson.  Lärare och vår kontaktperson gentemot skolan. Hon är också en vän till mig sedan tidigare vilket gör det extra roligt, och hon kommer jagas av mig:)

 

Lite nervöst på sveriges radio

Lyssna här på reportaget om Rebecka och några av hennes elever. De berättar om vad nättrygghet är för dem och om varför det är viktigt att man jobbar med det i skolan. Även jag blev inbjuden till studion för att prata om mitt arbete i Lajks och om varför det är viktigt att jobba förebyggande kring övergrepp på nätet.

I det här avtalet med Länsförsäkring Kronoberg är, förutom Hovshagaskolan, också Östregårdsskolan i Växjö och Dackeskolan i Tingsryd klara. Det finns utrymme för fler skolor så det blir spännande att se vilka som väljer att följa med på resan.

Jag har mina försäkringar i Länsförsäkringar och självklart tycker jag ju att alla ska ha det efter denna satsning från deras sida. Besök Länsförsäkringar och stötta dem precis som de stöttar våra barn.

Robin med Elza Dunkels på seminariet på fryshuset i Stockholm.

Topp tre men tyvärr tog vi inte hem det ärofyllda surfalugnt-priset. Det gick till Elza Dunkels som forskat om barn och internet i många år och som gör ett fantastiskt jobb i ämnet. Stort grattis till henne.

safer internet day

I helgen var vi med Lajks i Gdansk. Kompetensutveckling ihop med teambuildning gav en energipåfyllning de luxe.

Jag hade tidigare inte varit i Polen. Den bilden jag hade av detta, i mitt huvud öststatsland, stämde inte alls. Gdansk var fantastiskt trevligt, mysigt och fräscht. Förundrades över fasaderna som inte alls var så där gråa och dystra som jag trott.

Helgen gav oerhört mycket för vår lilla organisation. Tillsammans jobbade vi fram hela strukturen till hemsidan som inom kort kommer uppdateras med en helt annan layout. Vi pratade även igenom hela vår certifieringsprocess med tillhörande utbildningsportal och dess utvecklingsmöjligheter. Vi pratade om framtiden och och det oerhört inspirerande att känna allas engagemang kring det här vi gör. Vi alla brinner verkligen för att det ska bli något bra och unikt. Spännande och se vad framtiden ger.

Vi fick också ta del av den presentation Robin ska ge på ett seminarium i Stockholm i morgon då vinnaren av årets surfa lugnt – pris utses i samband med Safer internet day. Det är just våran certifiering som vi är nominerade för och jag håller verkligen tummarna på att styrelsen för surfa lugnt tycker detta är lika viktigt och bra som vi.

Imorgon släpper vi även en annan, för oss, väldigt stor och spännande nyhet. Skriver mer om det imorgon. Så lägligt att allt sker just på safer internet day som är instiftad för att öka kunskapen och informera om barns och ungas närvaro på internet, men även för att visa på och utbilda inom säkerhet på internet. Safer Internet day firades för första gången år 2004, 2008 deltog över 120 företag i 56 länder aktivt i firandet.

 

 

Hur mycket skärmtid är rimligt?

Oscar (snart 8 år) hade nog gärna lagt större delen av sin fritid framför skärmarna. Vad är egentligen rimligt?

Vi alla lägger mycket tid framför alla dess former av skärmar idag. Det har länge pratats om i vilken utsträckning det kan vara farligt för barnen med för mycket skärmtid och hur man som förälder ska hantera detta.

De senaste två dagarna har jag (på skärmen) tagit del av två sidor angående detta. Det fick mig att fundera lite kring det här och därav tänkte jag att det kunde vara bra att ta upp. Jag tror många med mig funderar lite på hur man ska ställa sig till barnens skärmtid. Särskilt då det, som i mitt fall, känns som att det (nästan) är det enda min son vill göra när han kommer hem från skolan. Skärmtiden är väldigt viktig för mig men den är precis lika viktig för honom.

Jag såg det här inslaget på nyhetsmorgon som handlade om att man nu forskat fram att för mycket skärmtid för våra barn ger högre risk att i framtiden drabbas av närsynthet som i sin tur kan leda till olika former av ögonskador. Det är tiden det handlar om. pga av tillgängligheten så lägger man mer tid framför skärmen. Tröttnar man på det ena byter man till något annat. Läser man en bok är det en annan sak, då lägger man den ifrån sig när man tröttnat.

När det sedan dök upp en artikel med rubriken släpp barnen fria framför skärmen så blev jag nyfiken. Jan Gullriksen, professor på KTH, förmedlar så himla mycket bra saker. Bland annat det här om att vi måste lyfta fram de positiva sakerna och inte bara fokusera på riskerna. Han menar att det inte finns behov av att regelmässigt begränsa barnens skärmtid. Där tycker jag det helt klart är upp till varje familj hur man utformar reglerna, om man väljer att sätta regler. Vissa barn är i stort behov av tydlig struktur och regler. Det viktigaste i detta tycker jag är att man hittar ett sätt så barnen sköter skolan, läxor och det övriga sociala som finns utanför den digitala världen. jag vill, liksom Gullriksen, understryka att det är föräldrarnas ansvar att uppfostra barnen i internet och sociala medier likväl som med allting annat.

Det finns uppenbarligen en hälsoaspekt i det här med skärmtiden men det absolut viktigaste torde vara, enligt mig, att man TILLSAMMANS med barnen kommer överens om vad som är skäligt i förhållande till allt annat som är viktigt och att man som förälder är närvarande. Va medveten om riskerna och se dem i proportion till möjligheterna. Utvecklingen sker, vi kan inte bromsa den och vi ska inte bromsa den.