Mera E-sport

Jag är mamma till en 8 årig son som älskar att spela spel. Jag är totalt ointresserad men jag måste ju ändå hänga med. Jag måste skaffa mig kunskap inom detta. Hittade en väldigt bra programserie om detta på aftonbladet. Första avsnittet är släppt och se det här!!

Något annat som jag heller inte visste gällande e-sporten är att det finns integrerat ihop med sportbladet på aftonbladet och har gjort det sedan 2016. Visste inte ens att aftonbladet haft en sida enbart för e-sport.

 

Roblox

Har tidigare skrivit om hur jag eller Ronny måste godkänna Oscars spel/appar som han vill ladda ned. Det är väldigt bra absolut men när det blir mycket och det oftast är barntillåtet så går det av bara farten att godkänna. Vid att tillfälle hade jag tydligen godkänt spelet ”Roblox”. Åldersgränsen för det var 12+ och det är en superstor spelplattform innehållandes tusentals spel. DET tog inte jag reda på när jag godkände och jag kollade inte ens åldersgränsen för jag bara antog att det var okej, mycket för att framsidan ser ut som en legogubbe i någon form.

I Roblox kan man alltså prova på massa olika spel och flertalet innehåller realistiskt våld och därav åldersgränsen. Jag pratade med Oscar om detta ikväll när han skulle sova och frågade han hur det fungerade. Jag trodde ju att det endast var ett spel men han förklarade att man kunde välja på olika och väldigt snabbt sade han att han inte spelade några mördarspel. ”Så det finns mördarspel i det” frågade jag och nickandes förklarade att han sett ett par kompisar spela det men att de inte gjorde det längre (eller hur att inte han har provat). Han sade också att man kunde chatta med andra. Att någon hade skrivit något till han men att det var på engelska och att han inte förstod. Vi kom gemensamt fram till att han inte skulle svara om någon skrev något och att det bara var sådana spel för hans ålder som gällde.

Jag gick in och läste lite om det ikväll och för att chatta och kunna ha koll på kompisar behöver du skapa dig ett eget konto vilket han inte gjort. Det kändes rätt tryggt på ett sätt och han får behålla Roblox men vi kommer prata vidare om det och vilka spel det är han spelar. Nu vet jag i allafall vad det är för något och nästa gång han ska ladda ner något kommer jag vara mer uppmärksam.

500 på två dagar

I vackra pampiga Norråsaskolan i Nässjö har jag varit i två dagar. Uppdraget var 12 föreläsningar på två dagar och det mäktar jag såklart inte med. Därför fick jag ta hjälp av min kära kollega Nisse som får hoppa in och hjälpa till ibland och det är lika tacksamt varje gång. Även då jag får uppleva otroligt många fina möten med nya människor så finns det en saknad av det där kollegiala som jag hade innan på polisen. De här gångerna när Nisse är med då får man ju lite av det och vi har fantastiskt trevligt när vi jobbar ihop. Igår betade vi av fyra föreläsningar var för skolans sjuor och åttor innan vi gemensamt tog oss an pedagogerna och sedan på kvällen även föräldrarna.

Gårdagens Lajks-team, jag och Nisse

Sex föreläsningar på en dag är lite väl mycket och det märktes då föräldrarna kom på kvällen. Över hundra stycken hade anmält sig och det känns lika fantastiskt varje gång när det finns ett sådant engagemang från föräldrarnas sida. De här föräldrarna fick uppleva föreläsningen på ett lite annat sätt än det jag vanligtvis levererar. Vi svävade iväg ibland på både det ena och det andra men jag tror det var uppskattat, lika mycket för dem som för oss. Det är väl också ett tecken på att vi börjar bli ganska varma i kläderna med det vi håller på med. Kul var det i alla fall.

Efter att ha varit igång i 14 timmar så väntade hotellet som lägligt nog hade en bubbelpool som bara stod och väntade. Där hamnade jag och unnade mig lite härlig avkoppling bland bubblorna. Idag var det sedan dags igen för resten av eleverna innan jag kunde styra mot Växjö igen. Riktigt trevliga dagar i Nässjö!

e-sport och sport

I lördags var det cup med Oscars fotbollslag. Massa spelare, ledare, föräldrar och morföräldrar samlades på Räppevallen utanför Växjö och sådana här cupdagar har jag längtat efter ända sedan jag fick barn. Jag har sett fram emot den här tiden och säkert mycket för att min barndom var präglad av en massa sport. Jag ska ärligt säga att det är just detta som varit just sport för mig. Jag har haft svårt att förlika mig med tanken att även e-sport är en sport. Att sitta framför en skärm med handkontroller eller tangentbord av olika slag har inte varit jämförbart med sport för mig.

Med det här jobbet och mina möten med alla dessa barn så har jag ju självklart insett att jag har haft fel. Det ÄR en sport och efter att faktiskt kollat det på wikipedia så är det själva tävlingsmomentet som gör det till en sport. Det verkar inte som det kan räknas som idrott då det verkar krävas en kroppsövning med fysisk aktivitet för att det skall kunna kallas idrott.

Emil Christensen är professionell e-sportare och har varit med i mästarnas mästare. Det är ju ändå ett bevis på att det är en sport som precis alla andra. Det krävs mycket för att bli en duktig e-sportare och jag inser ju att det här lika gärna kan vara den sport Oscar kommer hålla på med lika mycket som fotboll och det kanske t.om blir den sport som han fastnar mest för.

På Lajks har vi ett samarbete med Aengeln och Magnus på northern sky som anordnar olika event där barn och ungdomar träffas och tävlar i just e-sport. I e-sportens värld går det under uttrycket ”lan”. Aengeln och Magnus har stor erfarenhet av detta och har en oerhört seriös inställning till de lan-event som de anordnar. Är du en orolig förälder som tycker ditt barn spelar för mycket och har dålig kunskap om både detta och lan. Läs här vad grabbarna på northern sky har att säga om detta, riktat till just dig som förälder. Northern sky finns med i Lajks utbildningsportal och det är vi väldigt glada för. Det är en stor del av många barns vardag men det är också ett väldigt hårt klimat för många ute på spelen, det kränks något oerhört. Har vi barn som vi låter vara ute och spela olika onlinespel då måste vi finnas där för att vägleda och stötta. Släpp dem inte vind för våg, engagera dig!!!

Det är okej att vara offline

Mitt förra inlägg handlade mest om att livet måste gå vidare och att vardagen fortsätter ha sin gång. Tyvärr så hann det inte gå så många dagar innan nästa tråkighet kom. Våran kära fyrbenta familjemedlem Tindra blev sjuk och på skärtorsdagen fick hon somna in för gott. Hon var en fantastiskt snäll golden retriever som funnits vid vår sida i nästan 12 år. När någon alltid funnits där så blir det fruktansvärt tomt när det inte är så längre. Nu finns det ingen som kommer och äter upp brödsmulorna och matresterna. Det kommer ingen hund och möter en glatt vid dörren med viftande svans och en leksak i munnen. Det är bara en hund men hon var en kär familjemedlem. Det har gått en vecka och det börjar väl lägga sig tycker jag.

Allt som varit på senaste tiden har bidragit till att jag inte riktigt varit på topp. Jag har inte orkat vara så aktiv med bloggen och olika sociala medier. Jag tycker ju det vanligtvis är väldigt roligt men nu har jag varken haft lust eller ork. Och det är ju ändå så att det är helt okej att vara offline, det kan ju till och med vara riktigt hälsosamt, i alla fall för mig.

Nu känns det bättre och nu ville jag in och skriva av mig lite. Den här veckan har det varit fullt upp med Lajks. Jag har varit i Tingsryd och Dackeskolan två dagar. Idag var jag nere i Ödåkra utanför Helsingborg och träffade sexorna och sjuorna där på en mysig liten skola. Fick en sådan fin blombukett som tack. Det är verkligen inget man förväntar sig men det är så himla fint med de här symboliska gåvorna man får på de olika ställena man är på. I Tingsryd fick jag ett ljus från Urshult som tydligen brinner 120 timmar. Bra för mig som bara snålar med att köpa ICA basics som klarar sig max en serie på netflix:)

Hörs snart igen, ha det bra så länge!!

Det blir ju en vardag

Livet går vidare

Livet måste ju gå vidare. Även om jag ofta tänker på det som hände i fredags så blir det lättare och lättare att hantera alla tankar som kommer upp. I takt med att det lugnar sig i media så känner jag mig också lugnare och nu ser jag fram emot en skön långhelg. Jag ska på 40 årsfest bland annat, min kära bror fyller 40 idag!!

Några som också blev firade rejält ikväll var Växjö Vipers. De lyckades med det som Lakers inte lyckades med i år, de tog sig till SM-final. Mitt hjärta klappar för innebandy och självklart var jag och Oscar där ikväll tillsammans med goda vänner för att heja fram vårt lag. Det blev en svettig match, även för oss på läktaren. 1600 människor, publikrekord, bet sönder naglarna av nervositet men det gick alltså vägen. 22 april spelar de final i Globen, riktigt häftigt.

Min kollega, Robin, åkte upp till Stockholm idag. Det var bland annat inplanerat möte med Linnea Claeson som genom sitt instagramkonto @assholesonline på ett komiskt men allvarligt sätt visar konkreta exempel på barn och ungas utsatthet på nätet och att hat inte alltid måste mötas med hat. Det finns andra tillvägagångsett. Hon har blivit väldigt uppmärksammad genom sitt arbete för tjejers rättigheter på nätet och har på senaste tiden setts mycket i media gällande detta. Kul att hon ville träffa oss och höra om vårt jobb med att skapa ett tryggt internet för våra barn och unga och förhoppningsvis kan vi tillsammans göra något i framtiden.

Robin tillsammans med Linnéa

Idag fick jag även bidra med ett blogginlägg på Sveriges talare. Läs inlägget här!!

Ja, vardagen har sin gång. Kommer inte kunna glömma men viktigt att försöka se framåt. KRAM

Drottninggatan 7 april – fel plats vid fel tidpunkt

I fredags åkte jag till Stockholm ihop med en kär vän, Martina. Det var en ren nöjestripp och vi skulle vara iväg i ungefär ett dygn, tåget skulle gå tillbaka på lördagen.

Vi kom upp vid 11 tiden och checkade in på vårt hotell. Det nya scandic continental vid centralstationen, verkligen jättefint och det kändes lyxigt att vi skulle få bo där en natt. Rummet var färdigt och vi blev glada över att kunna lägga in väskorna på rummet. Ganska snart gick vi ut för det var ju ut till affärerna vi ville. På 5 minuter var vi uppe vid Sergels torg. Då visste jag inte att jag dagen efter skulle stå på samma plats framför en helt fantastisk blomstervägg och bara känna total tomhet…

Vi stod stilla för en stund och planerade eftermiddagen. Vi ville avsluta med Kungsträdgården och gamla stan och bestämde därför att vi skulle börja på norra delen av Drottninggatan, alltså mot Hötorget. Först ville vi dock äta lunch så därför vek vi höger, gick förbi plattan och hamnade på ett lunchhak strax efter. Nöjda och glada gick vi sedan tillbaka, förbi plattan, och följde Drottninggatan norrut, precis som vi planerat. Framme vid Kungsgatan, där de första tre föll offer, tyckte vi att det var läge att vända. Det verkade inte vara så mycket bortåt.

Vi vände och började gå lite i de affärer vi tittat ut. Vi avverkade några stycken och skrattade lite åt att man ändå går i de affärer som även finns hemma, de man känner igen. Framme vid nästa korsning, vid Åhlenshuset finns det två HM, ett på varje sida. Vi tog det vänstra för vi även ville gå upp på HM home. Där inne var vi ganska länge. Väl färdiga så var vi på väg ut på gatan då Martina sade att man kunde gå upp till HM home inifrån. Vi gick upp och kollade runt lite. Minns att vi, på väg mot trappan för att gå ner och ut, stannade till vid några kuddöverdrag. Martina ville ha något till sina fåtöljer och vi stod och pratade om det, samtidigt som vi bestämde att vi skulle gå och ta ett glas vin någonstans, nu var det dags. Tänk om vi hade gått ut 20 sekunder tidigare…?

Precis då hörde vi ett obeskrivligt högt skrapande ljud. Vi tittade på varandra ”va FAN var det?”. Vi stod då vid trappan med stora glasfönster ut mot korsningen. Följande minut snurrar fortfarande ganska mycket i mitt huvud. Först upplever jag det rätt tyst, sen hör jag hjärtskärande skrik. I korsningen ,som är precis där vi befinner oss, ser jag en pappa panikartat försöka få sina två små barn från platsen. Precis efter det upptäcker jag lastbilen som står max 20 meter ifrån oss. Första tanken var om det hade varit en trafikolycka men direkt slogs den tanken ifrån då jag såg spåren från drottninggatan. Jag såg en kvinna som låg under lastbilen, hon hade huvudet precis vid, som jag uppfattade det, de bakre hjulen. Hon rörde inte på sig. Någon stod vid henne och jag uppfattade det som att det var hennes kompis. Någon sprang fram och försökte dra bort hon som försökte hjälpa till. Samtidigt var det en man som ett par stycken höll fast i, drog av hans jacka och fick ner han till marken. Jag uppfattade det som en man i panik medan Martina direkt tänkte att han hade något med händelsen att göra. Här var det mycket som hände inuti en, jag visste varken ut eller in. Något inom mig sade att jag måste ut och hjälpa till och jag sprang mot dörren. Jag stannade dock upp vid dörren då jag samtidigt insåg att det var farligt då jag ändå visste att det inte var på tal om en trafikolycka. Då såg jag också att marken var helt svart ute på Drottninggatan. I efterhand har jag fått veta att det var jord från de stora planteringar som kördes ner.

Jag tog ett kort, vet inte varför men kan med det visa hur nära vi var

Då började lastbilen brinna. Det uppstod ganska stora lågor fram till på lastbilen och då såg jag också att det var två stycken som drog bort kvinnan, släpade den livlösa kroppen bort mot skoaffären. När lastbilen började brinna smög paniken fram i mig och jag bara tänkte att vi måste härifrån. Jag sade till Martina att vi måste ut, då var jag verkligen säker på att den skulle sprängas och jag var LIVRÄDD. Vi tog varandra i hand och gick mot bakre utgången. Väl ute, på den parallellgata som ligger ovanför Drottninggatan, hamnade vi i den folksamling som observerat händelsen på håll. Där kunde man ser lastbilen klart och tydligt och jag såg också kvinnan som jag tidigare haft ögonen på. Det var några stycken som satt vi henne. Vi bara stod där och visste inte vad vi skulle göra. Då hade ännu ingen polis kommit till platsen.

Plötsligt uppstod panik i klungan där vi stod och folk började springa. Eftersom jag var så inne på att den skulle sprängas så tänkte jag i just de banorna. Vi sprang också och vi sprang norrut mot Hötorget. Vi kom fram till Hötorget och ställde oss utmed väggen vid konserthuset. Jag fick tag på Ronny och Martina fick tag på sin sambo. Ronny hade inte hört om det än på nyheterna och det var ganska svårt, i chocktillstånd, att berätta vad som hänt. Alla man såg försökte ringa sina nära och kära, men de flesta kom inte fram. Just då kom det en klunga med folk springandes från andra hållet, minst hundra personer, skrikandes med panik i blicken. Jag försökte skrika till dem varför de sprang men de bara skrek ”vi måste in”. Då tänkte vi att nu är det något som händer därborta och vi sprang in på samma ställe, ner i en källare på konserthuset där tydligen espressohuse har ett tillhåll. Med flera andra hamnade vi i deras cafe i ovisshet och otrygghet. Skulle vi vara kvar eller skulle vi ta oss därifrån. Av personal blev vi ombedda att sätta oss ner och vi fick ta dricka om vi ville. Då fick jag meddelande att jag hade missade samtal från mamma. De hade hört på nyheterna hemma och visste jag befann mig där. Tänk den känslan sedan när jag inte svarar. Men jag ringde upp henne och kom fram.

Efter en stund, har ingen aning om hur länge, kom polisen och utrymde stället. Vi var tvungna att lämna för de misstänkte att det fanns något explosivt i lasten. Vi kom upp i den norra ingången på espressohuse, den som var mittemot där vi gick ner, och blev ombedda att ta oss norrut. Väl ute så var det fullt med folk och två poliser kom emot oss från Hötorget och bara skrek att vi skulle iväg. Då vi vände på oss stod det en polisbil precis jämte som satte igång sirenerna så jag hoppade högt, blev skiträdd rent ut sagt. Jag tittade ner mot korsningen Kungsgatan/Drottninggatan och såg människor låg på vägen med gula filtar över. Folk sprang och vi sprang. Återigen med ovissheten och otryggheten om vad som hände runtomkring. Av medier och våra familjer här hemma fick vi rapporter om att det var skjutningar runt omkring och det var fruktansvärt. Alla ville ju därifrån men vi kände oss instängda, vi visste inte åt vilket håll som det var säkert.

Vi kom ner till en väg som heter Apelbergsvägen (eller något liknande) som ligger parallellt med Kungsgatan. Där möttes vi av en klunga människor springandes i panik och då tänkte vi att nu är det något som händer där borta. Martina såg en sidoväg med brant uppförsbacke och sade vi skulle springa upp på den. Vi tog, åter igen, varandra i hand och sprang över vägen upp på den backen. Där var det ett Best western hotell med personal i dörren som vinkade in oss.

Där inne på hotellet stod vi, ihop med flera andra, och det var helt tomt. Vi kände oss inte trygga någonstans och visste inte om det var bäst att stanna kvar eller springa vidare. Utanför sprang ju folk förbi, bort från allt.

Men vi blev kvar och, i efterhand, tror jag det var det bästa vi gjort. Där kunde vi lugna ner oss ihop med en underbar personal som på ett fantastiskt ödmjukt sätt stod till tjänst med dricka, kaffe och vad vi önskade. I sköna fårskinsfåtöjer satt vi ett par timmar och följde nyhetsrapporteringen på TV. Ryktena fortsatte om skjutningar och folk uppmanades lämna centrum. Vi befann oss mitt i centrum.  Vad skulle vi göra?

Genom Martinas syster fick vi tag i en kille som väntade på oss vid Humlegården. Halvspringandes begav vi oss dit och hoppade in i hans bil. Det var väldigt skönt. Klockan var då strax innan sex på kvällen. Vi hade bestämt att jag skulle sova hos ett par kompisar i Bromma medan Martina skulle vidare ut till sin syster i Älta. All trafik leddes norrut, all kollektivtrafik låg nere, så bilar och gångare började ta sig norrut. Det var kaos!

ca 3,5 timme senare kom vi fram till Bromma. Inga grejer hade jag, för de fanns kvar på hotellet, men med fina hjälpsamma vänner så är sådant inget problem.

Dagen efter följde Ida, som jag sovit hos, med in och vi gick upp till Sergels torg. Det kändes bra att få uppleva lugnet och bara stå där. Så mycket blommor, folk som stod och kramades och flera som bara stod och grät. Träffade Martina som hämtat våra saker på hotellet och hatten av för Scandic som gav oss pengarna tillbaka. En liten tröst i det stora hela.

En dag som började i starkt solsken slutade i total mörker. Det är ju sådant som aldrig drabbar en själv, sådant som bara drabbar andra. Jag tänker på kvinnan som låg under lastbilen, hur gick det med henne? är hon en av de avlidna? När man befann sig mitt i alltihop så funderar man inte så mycket på polisens arbete, just då blev jag mest skrämd av dem. Nu efteråt har jag ju förstått de gjort ett fantastiskt arbete och jag känner mig stolt över mina gamla kollegor.

Bilderna av denna händelse kommer jag och Martina alltid bära med oss. Bilderna efteråt av ett Sverige som står enat mot våldet är helt fantastiskt och jag bara ryser. Just nu är känslan, som Martina så bra beskrev det, tomhet och nedstämdhet. Tacksam för att vi klarade oss och tacksam för att vi hade varandra. All kärlek!

Allt för föräldrar

På grund av mitt arbete i Lajks och denna blogg ville ”allt för föräldrar” lägga upp en artikel på sin hemsida. Se den här!! Jätteroligt att det vårt arbete uppmärksammas och med tanke på all publicitet vi fått i media så inser man att det är ett viktigt och aktuellt ämne.

Jag har tidigare beskrivit den produkt vi tagit fram där skolor kan certifiera sig som nättrygga skolor. En produkt som vi är unika med i Sverige och nu har vi satt igång på allvar. Östregårdskolan i Växjö är en av skolorna som startat arbetet denna termin och igår kväll var det informationsmöte för föräldrar om vad arbetet innebär och hur den utbildningsportal ser ut som samtliga kommer få ta del av. Över 100 engagerade föräldrar var på plats och det är fantastiskt roligt med sådant engagemang. En förutsättning för skolan att kunna nå sitt mål är att föräldrarna är involverade och det kommer inte vara något problem för Östregård. Vid detta möte hade jag också Mats Rolf med mig som är skadechef på Länsförsäkring Kronoberg. Han berättade om deras arbete och varför de väljer gå in och stötta skolorna i arbetet för ett tryggare nätklimat bland barn och unga.

Och DÄR fick han eget telefonnummer

I ett tidigare inlägg skrev jag om hur vi låtit Oscar ha Ronnys gamla telefon med ett tvillingkort från Ronnys abonnemang.  Det gjorde att han kunde surfa från Ronnys surf, ringa genom facetime och skicka meddelande genom imessenger. Detta medförde att han endast kunde ha kontakt med de som har iphone.

Men efter att, dels Oscar själv, men också mormor, morfar och jämnåriga kusinen som alla tre har android påtalat att de också vill kunna messa med honom så vek sig hans mor och far till slut. Nu tecknade vi ett abonnemang via hallon och nu har han alltså sitt eget telefonnummer och har precis samma förutsättningar som vem som helst med en smartphone. Med detta kommer ansvar både för honom och för oss. Det lös igenom ganska tydligt hur liten han fortfarande är då vi flera gånger fick förklara för honom vad ett telefonnummer är och varför alla måste ha ett telefonnummer. Vi tänker att det är självklart men det är inte helt lätt att förstå för en som nyss fyllt åtta. Än så länge är det ingen större förändring för honom mot hur han haft det innan. Skillnaden är att han nu kan ha kontakt även med de utanför Iphone-bubblan.

Fortfarande är det vi som har kontrollen över vad han laddar ner för något. Laddar han ner något från appstore så skickas det en begäran från Oscar till mig och Ronny och vi kan gå in och se vad det är och sedan godkänna, om vi då tycker det är ok. DET tycker jag känns himla bra. Från första början har vi pratat om vad han använder telefonen till och det kommer jag självklart fortsätta med. På det viset kommer det inte bli konstigt för honom. Oscar är nog en av få åttaåringar som redan fått flertalet lektioner om hur det kan vara på nätet och vad man ska tänka på. Tummen upp för det och tummen upp för alla andra föräldrar som kör i samma anda!! Tillsammans online!!

Hatten av för Höganäs

Vi kämpar med näbbar och klor för att få skolorna att inse hur viktigt det är att jobba med frågorna gällande barnens trygghet på nätet. Lika svårt som det är att få enskilda skolor att prioritera det i sin budget lika häftigt är det när kommuner väljer att gå in och göra en central satsning för alla sina skolor. Vi har en del kommuner som gjort detta och jag vill gärna berätta vilka de är. Båstad, Oskarshamn och Höganäs bär samtliga fanan högt. Den sistnämnda, Höganäs, har under flertalet tillfällen låtit sina elever, pedagoger och föräldrar fått ta del av våra föreläsningar. Senast imorse var jag på Tivolihuset i Höganäs och föreläste för samtliga fritidspedagoger i kommunen. Förhoppningen är ju förstås att fler kommuner tar efter.

Morgonens föreläsning i pampiga Tivolihuset i Höganäs

Det var tidigt imorse som färden gick mot Höganäs och väl hemma i Växjö igen vid lunchtid hade jag hunnit med väldigt mycket. Då kom också våren och det blev en härlig eftermiddag med ren njutning i vårsolen.

Sedan var det dags igen. Ikväll var jag inbjuden till Oscars skola, Östra Lugnets skola. Jag har tidigare föreläst för föräldrarna i ett förskoleområde här i Växjö och nu var det dags för ett annat område. Jättekul att de vill erbjuda sina föräldrar detta och denna publiken är så himla viktig. Häftigt att förbereda föräldrar med små barn och ge dem möjlighet att vara med från början då barnen gör sitt digitala intåg. Få dem att inse vikten av att vara med från början och vilket ansvar man har som vuxen och förälder. Vid båda dessa tillfällen har det kommit väldigt många och det inspirerar och motiverar. Det är DET som får mig att vilja fortsätta med detta viktiga arbete. Engagerade föräldrar behövs i vårt förebyggande arbete. Tillsammans är vi starka!!