Vem sitter bakom skärmen?

Jag var i Väckelsångs skola förra veckan. En liten by med en liten skola och jag hade äran att få prata inför alla elever förutom F-klass.

Från tidig ålder är det viktigt att prata med barnen om att de inte kan veta vem det är som de snackar med på nätet. Bara för att personen uppger en ålder och visar en profilbild så vet ju du och jag att det inte alls behöver vara så. DET tänket har inte barn på alls samma sätt och särskilt inte de små barnen. I väckelsång pratade jag med dem om detta och vi kom tillsammans överens om att man aldrig kan vara riktigt säker och att man ska vara försiktig med all den privata information man lämnar ut om sig själv.

Vi pratade även mycket om onlinespelen och det hårda klimat som råder där. I samband med det var det en kille i sexan som räckte upp handen och ville berätta om hur det var en 6 åring som var inne och mobbade alla på GTA (hög åldersgräns!!) då han spelade det. Jag sade då till honom att det var ju ett klockrent exempel, kan han verkligen veta att den personen är 6 år. Den här killen i sexan var bombsäker på att han faktiskt var 6 år, för det skrev han ju att han var, det visste alla…

Med de yngre barnen, vi snackar från 7 år, så pratade vi lite om movie star planet (MSP) som är väldigt aktuellt för dem. Ett onlinespel som är till för små barn och det råder hög säkerhet på sidan vad gäller klimatet. Dock är det ju även vuxna som befinner sig på den här sidan också men inför de andra är de ju givetvis inte vuxna utan barn i samma ålder.

Som förälder/vårdnadshavare är det väldigt viktigt att prata om riskerna samtidigt som man förmedlar hur viktigt det är att de berättar om något skulle inträffa och att man inte blir arg, att man bara vill hjälpa till. Att det inte är så lätt och veta allt och förstå allt när man är liten och att det är vuxnas uppgift att hjälpa till. Förmedlar man detta så inger det ett förtroende som kan vara avgörande för om de berättar eller inte när det händer något.

Mera E-sport

Jag är mamma till en 8 årig son som älskar att spela spel. Jag är totalt ointresserad men jag måste ju ändå hänga med. Jag måste skaffa mig kunskap inom detta. Hittade en väldigt bra programserie om detta på aftonbladet. Första avsnittet är släppt och se det här!!

Något annat som jag heller inte visste gällande e-sporten är att det finns integrerat ihop med sportbladet på aftonbladet och har gjort det sedan 2016. Visste inte ens att aftonbladet haft en sida enbart för e-sport.

 

Födelsedag och filminspelning

35 år blev jag igår, helt galet. Blev utbjuden på restaurang av familjen. Det hör inte till vanligheterna så det var himla mysigt. Oscar är ju ändå så han faktiskt kan sitta still och prata lite medan man väntar på maten. Alice däremot, det tog inte många minuter innan hon var igång. När man låter henne kolla barnkanalen på ens telefon för att få henne och sitta still, det är då man vet varför man inte går ut så ofta på restaurang:). Hur löste man det förr? jag fattar inte…

En annan sak. Tillhör du en av dem som förlitar dig på facebook för att komma ihåg vänners födelsedagar? Jag tog bort mitt födelseår från facebook, just för att det kändes mer personligt om folk faktiskt kommer ihåg min födelsedag utan facebook till hjälp. Min kollega Robin gjorde det inte:). Egentligen bryr jag mig inte ett dugg, alla kan glömma, det gör jag med.

Tiden flyger fram och vi är nu inne i mars. Med Lajks kämpar vi på med vår utbildningsportal och idag hade vi återigen en dag med filminspelning. Tre stycken filmer där jag på den första berättade om hur man ska tänka om man blir mobbad på nätet. 10 olika punkter som förhoppningsvis kan bidra med bättre mående för de som är/blir utsatta. Jag bytte tröja och den andra filmen blev om instagram. Finns en hel del att säga om detta sociala nätverk som förra året hade kommit upp i en halv miljard användare världen över. Jag fokuserade på säkerrhetsinställningarna, hur man ska skydda sig och de vuxnas ansvar. I den tredje filmen, som blev bonus för att det löpte på så bra, berättade jag om Moa som blev näthatad. En verklig berättelse hämtad från aftonbladet.

 

Scen two take three 🙂

Utomordentliga Will som sköter filmningen har fått en hel del att redigera ihop. Hans snygga grafik gör filmerna väldigt unika. Skolorna som ingår i vår certifieringsprocess till en nättrygg skola får ta del av filmerna på vår utbildningsportal.

will the filmmaker

En lång filminspelningsdag avslutades med att Magnus och Äengeln från Northern sky kom och spelade in en film om gaming. Klimatet på spelen och vad barnen ska tänka på. En helt perfekt Lajks-dag!!

Äengeln och Magnus från Northern sky

Stolt över mig själv

För flera veckor sedan lovade jag Oscar att han och jag skulle spela Minecraft. Han har inte glömt bort det och ett flertal gånger har han påmint mig. Jag är inte särskilt intresserad men samvetet gnager och jag vet jag borde (måste) spela med honom.

Så ikväll kom det igen ”mamma kommer du ihåg att du sagt att du vill jag ska lära dig spela minecraft?”… Ikväll fick det bli och han blev så himla glad.

Vi satte oss i soffan och jag fick den ena handkontrollen. Han var så himla go och mysig och på ett VÄLDIGT pedagogiskt vis (eftersom jag hade noll koll) förklarade han vilka av de 10 knapparna och reglagen jag skulle använda för de olika funktionerna. Gamla hederliga super Mario på nintendo för 100 år sedan, det var grejer det.

Det är så här det ser ut. Man är inne i olika världar. Jag fick välja på Grekland och Kina, jag valde Grekland. Sedan delades skärmen på två och han och jag var i samma värld. Sedan var det bara att sätta igång. Det går ut på att bygga. Man kan sätta dit block och man kan hugga bort block. Bygga hus och fixa ingredienser (som Oscar kallade det) till huset. Han hjälpte mig få dit ”ingredienserna” och särskilt sängen för helt plötsligt skulle man sova för då blev det mörkt. Vid ett tillfälle hamnade vi på samma ställe och då provade jag att hugga på honom, bara för att se vad som hände och hans reaktion. Men hans gubbe bara hoppade till lite och Oscar bara ryckte på axlarna och förklarade att man inte har något liv, man kan inte göra något mot varandra.

Det var så här det var, så mycket mer hände inte. Oscar tycker det är superkul och jag tyckte det var dödstrist. Det sade jag inte till honom såklart. Dock glad jag tog mig tid, betyder verkligen mycket för Oscar. Lite som supermom i hans ögon dessa tillfällen:). Jag tackade honom för att han visat mig och kunde konstatera att jag än så länge kan vara lugn. Minecraft på denna nivån är väldigt oskyldigt.

Oscars spel

Jag har tidigare berättat om Oscars stora intresse för spel. Han älskar det verkligen och absolut nöjdast är han då han får spendera lite tid vid sitt playstation eller mobil och padda.

Jag lär ut till föräldrar att vi som föräldrar måste vara där. Även om de spelar, förhållandevis oskyldiga, spel så måste vi vara där. Vi måste sätta oss in i hur spelen fungerar och om det är online-funktion (dvs man kan spela med andra användare).

Nu ska jag leva som jag lär. Jag tillhör en av dem som inte hängde med i pokemon svängen när den kom. Oscar tycker det är fantastiskt kul och när vi tog en promenad till syrrans förskola sist så ställde jag massa frågor och han fick förklara. Han tycker det är roligt att få förklara för mig som inte vet, något som han är expert i. Jag hängde ju långt ifrån med i alla termer och förklaringar men jag fick ändå en ganska klar bild. Jag ställde lite försiktigt frågan om det gick att skriva meddelande till andra som spelade. På det svarade han ”nej” och jag lämnade det därhän. Grejen är ju att det nu finns en chat som man kan ladda ner och använda ihop med pokemon go. Gochat heter den. Den gör pokemon go roligare står det i reklamen. Har barnen denna ska man definitivt lära sig mer om den och följa med i hur barnen använder den i kontakten med andra.

 

Oscar letar pokemons

Utöver pokemon är det mycket FIFA och NHL. Dessa har jag suttit och spelat med honom och fått mig en rejäl omgång. Jag hänger inte alls med i hans tempo med finter, skott och rörelsemoment. Men det är ganska kul och det känns ganska oskyldigt. Sen kan man ju fundera lite huruvida det är rätt att låta en 7 åring sitta vid NHL spelet och framkalla ett slagsmål bara för att det är roligt. En dialog om skillnaden mellan spel och verklighet och mellan idrott och verklighet. Jag vet inte vad som är rätt men bara man pratar om det.

Han håller på med ett spel som heter Minecraft. Oerhört populärt. Oscar fick det i julklapp och han spelar det på playstation men det finns anpassat för de flesta enheter. I det här spelet kan man, med hjälp av block, skapa olika världar. Jag har inte spelat det än men han fick visa mig och då hade han byggt ett hus med tillhörande brygga utanför där han hade satt en båt. Sedan inne i huset hade han byggt möbler och inrett det så som han kände för. Jag visste sedan innan att det finns en online funktion på minecraft men den funktionen har Ronny stängt av. Tror inte Oscar ens vet om den möjligheten och så får det vara ett tag till.

Jag hittade den här sidan där man kan lära sig allt om minecraft, perfekt som förälder. Just det här om att starta upp en minecraft-server och låta andra ansluta så man kan spela tillsammans, låter som överkurs men ack så viktigt.

Lycka till i speldjungeln:)